7 mars
Lördagen den 7 mars
Som ni säkert vet vid det här laget så har vi samlat in allt möjligt för att kunna ta med ner till Sidi Ifni. 40 kubikmeter är containern som kommer fraktas med båt från Göteborg ner till Agadir i norra Marocko. Denna ska vi då fylla för att sedan kunna dela ut väl nere i Marocko. Benny som är vaktmästare på Älvkullen gav oss ett eget förråd, vilket han bytte lås på så vi fick oss egna nycklar, väldigt snällt!
Just nu står containern parkerad i Deje, resvägen för containern kommer bli; Deje-Gbg lastbil, Gbg-Agadir båt, Agadir-Sidi Ifni lastbil. Eftersom containern kommer avgå från Deje ner till Marocko på måndagmorgon, är det nu dags för oss att tömma förrådet på Älvkullen och lämna innehållet till containern. Klockan 11.29 var jag och Erica på plats utanför skolans dörrar, och snäll som han är var även Pelle där för att öppna entrédörrarna så vi tog oss in. Reine och Sigbritt som är medlemmar av Karavanen kom med en kärra som vi fyllde upp till den maximala gränsen. Och inte nog med det, vi har redan lämnat diskmaskinen, sjukhussängarna etc. i en kärra som avgick till Deje förra veckan, så insamlingen har varit extremt lyckad!
Och tack Reine och Sigbritt för att ni spenderade en lördagsmorgon åt att hjälpa oss att frakta ner sakerna till containern!
Måste bara berätta om en liten incident som inträffade imorse. Jag var på väg till skolan, en promenad som normalt tar 15 minuter, så jag räknade lätt ut, Teknik som jag går, att jag borde börja gå kvart över elva för att vara framme halv tolv vilket var tiden vi stämt möte på. Då jag gått i 5 min ringer Erica; Jag hittar inte nyckeln! Hel-vete tänkte jag, det är nämligen bara Erica, Camilla och Benny som har nycklar till förrådet, och Sigbritt och Reine åker från Forshaga med en hyrd släpkärra, enbart för att hjälpa oss och vi tar oss inte in! Jaha lätt hänt, tänkte jag, bara att vända om. Jag går i rask takt hemåt, måste ha numret till Pelle och se om jag får tag i vaktmästaren. Som tur var ringer Erica, hon har hittat nyckeln! Saved my day ! Skönt sådär på morgonkvisten att drabbas av både panik och lättnad på mindre än tio minuter.
Så här såg det ut när vi tömt lite mer än hälften av förrådet
Som ni säkert vet vid det här laget så har vi samlat in allt möjligt för att kunna ta med ner till Sidi Ifni. 40 kubikmeter är containern som kommer fraktas med båt från Göteborg ner till Agadir i norra Marocko. Denna ska vi då fylla för att sedan kunna dela ut väl nere i Marocko. Benny som är vaktmästare på Älvkullen gav oss ett eget förråd, vilket han bytte lås på så vi fick oss egna nycklar, väldigt snällt!
Just nu står containern parkerad i Deje, resvägen för containern kommer bli; Deje-Gbg lastbil, Gbg-Agadir båt, Agadir-Sidi Ifni lastbil. Eftersom containern kommer avgå från Deje ner till Marocko på måndagmorgon, är det nu dags för oss att tömma förrådet på Älvkullen och lämna innehållet till containern. Klockan 11.29 var jag och Erica på plats utanför skolans dörrar, och snäll som han är var även Pelle där för att öppna entrédörrarna så vi tog oss in. Reine och Sigbritt som är medlemmar av Karavanen kom med en kärra som vi fyllde upp till den maximala gränsen. Och inte nog med det, vi har redan lämnat diskmaskinen, sjukhussängarna etc. i en kärra som avgick till Deje förra veckan, så insamlingen har varit extremt lyckad!
Och tack Reine och Sigbritt för att ni spenderade en lördagsmorgon åt att hjälpa oss att frakta ner sakerna till containern!
Måste bara berätta om en liten incident som inträffade imorse. Jag var på väg till skolan, en promenad som normalt tar 15 minuter, så jag räknade lätt ut, Teknik som jag går, att jag borde börja gå kvart över elva för att vara framme halv tolv vilket var tiden vi stämt möte på. Då jag gått i 5 min ringer Erica; Jag hittar inte nyckeln! Hel-vete tänkte jag, det är nämligen bara Erica, Camilla och Benny som har nycklar till förrådet, och Sigbritt och Reine åker från Forshaga med en hyrd släpkärra, enbart för att hjälpa oss och vi tar oss inte in! Jaha lätt hänt, tänkte jag, bara att vända om. Jag går i rask takt hemåt, måste ha numret till Pelle och se om jag får tag i vaktmästaren. Som tur var ringer Erica, hon har hittat nyckeln! Saved my day ! Skönt sådär på morgonkvisten att drabbas av både panik och lättnad på mindre än tio minuter.
Så här såg det ut när vi tömt lite mer än hälften av förrådet
Kommentarer
Trackback
